Det var ett tag sedan. Och vi har minst sagt haft en annorlunda jul. Dagen innan julafton råkade våran treåring springa rakt in i en dörrpost när hon lekte, och det ville sig så illa att hon svalde sin tunga och fick kramp. Tack vare att min man lyckades behålla lugnet, bändade upp hennes käkar och drog ut hennes tunga så lever hon idag. Jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända! Särskilt med tanke på att det inte fanns någon tillgänglig ambulans här...
Sent på kvällen fick vi åka hem med en helt oberörd tjej, mot löftet om att vi skulle åka direkt till det stora sjukhuset 15 mil bort om hon började må dåligt. Vi bäddade ner oss i soffan och natten mot julafton sov jag i en hel timma. En gång i timman skulle hon väckas upp ordentligt, och tiden där emellan låg jag på helspänn. Bilden av min krampande dotter, med uppspärrade ögon och blåa läppar kommer för alltid att finnas på näthinnan, och jag hoppas att vi aldrig någonsin måste uppleva något sådant igen. Hon mår jättebra nu, men mig har det varit värre med. Jag har haft svårt att sova, och varit skakig i hela kroppen, men det kanske inte är så konstigt att ett sådan händelse tar tid att bearbeta.
Nåja, för barnens skull så firade vi självklart jul, men för min del så hade jag lika gärna kunnat ställa in det. Bit ihop och le. Typ. Men en mysig kväll fick vi, med våran familjer, god mat och givetvis Tomten. Och barnen var nöjda och glada, det var huvudsaken!
Det var min jul. Hoppas att eran var lite lugnare!
God natt!
1 kommentar:
Åh Herrejösses, tack och lov att det slutade väl. Vilken tur att gubben din reagerade så snabbt!
Minns när min näst äldste satte ett chips på tvären i halsen och blev blå och bara tystnade. Sånt glömmer man aldrig.
Kram och ta hand om er!!
Skicka en kommentar