Jag älskar stjärnorna. Dom för med sig så många minnen. Minnen av min älskade farmor och farfar. Där hängde alltid stjärnorna i julgranen och som barn kunde jag stå länge och faschinerat pilla på dom små, vita sakerna. Jag kunde inte förstå hur någon kunde vara så duktig att dom lyckades göra sådana *ler*
...stjärnor och kristyränglar...
Efter 18 dagar hemma med sjuka barn och ingen ljusning i sikte (S+två barn har magsjuka, och Myran är fortfarande förkyld) så känner jag att jag börjar krypa på väggarna snart... Att då kunna ta en stund till att göra något kreativt gör att jag samlar kraft och ork och får ny energi. Det behöver inte vara någon lång stund. Absolut inte! Som idag.
Att kunna sitta i 10 minuter och göra något så onödigt som att vika stjärnor gör att jag helt plötsligt är pigg igen, trots sömnbristen! Och att sedan kunna sitta med en kopp kaffe och få små minnesbilder från barndomen gör att jag blir varm i hela kroppen!
kram malin
3 kommentarer:
Jag har då inte tålamod att göra desa stjärnor. Men jag skulle vilja se på när du gör dom. Puss mitt älskade barn!!!
Det ser så svårt ut att göra dessa fina stjärnor! Du är duktig du!<3
Men så fina! Du bara MÅSTE lära mig hur man gör när jag kommer upp! ;D
Skicka en kommentar